Bild med ord som växthuseffekt

Avlägsna och närstående hot

Det finns flera tänkbara händelser som skulle kunna ställa till med stor skada för jorden och allt liv: kollision med asteroider/kometer, världsomspännande farsoter, krig, etc. Sådana megakatastrofer har ju inträffat ett flertal gånger under jordens historia fram till idag. Hur stor är t.ex. risken för att ett kärnvapenkrig i obegränsad skala skall bryta ut? Det kan nog ingen räkna ut. De dystra utsikterna för att kollidera med en komet då, visst kan det ske? Ja, det kommer antagligen att ske framöver, men det ligger i nuläget borta i stjärnorna. Om det inträffar, har mänskligheten kanske t.o.m. kommit på någon tekniskt lösning att skydda sig. Det man uppfattar som avlägsna och svårgreppbara hot är dock sällan något man oroar sig över, det gäller nog för de flesta.

Vetenskapliga undersökningar tyder på att det sker en långsam fast successiv ökning av jordens medeltemperatur pga. avfall som alstras av människans aktivitet (exploatering, produktion, transporter, nyttjandet av fossila bränslen m.m.). Samtidigt har extremt väder av olika slag blivit både vanligare och kraftfullare de senaste åren. Detta tolkar jag och måmga andra som ett närstående och realistiskt hot, som det finns anledning att oroa sig över. De redan förekommande klimateffekterna är nog dramatiska för att ge skrämselhicka, men dessvärre har vi kanske bara sett början på en accelererande process, som kan liknas vid en häst som går fortare och fortare för att plötsligt sätta iväg i galopp. Många processer förlöper nämligen exponentiellt, har ett solfjäderformat förlopp. T.ex. får en liten men beständig temperaturhöjning stor effekt på områden som ligger på marginalen och är känsliga för små förändringar. Polarisen och barrskogsområdet runt norra halvklotet är särskilt utsatta. Isens värmereflekterande funktion försvinner och ersätts av havets förmåga att absorbera värme. Mörk barrskog ersätts av ljus lövskog. Det är dock osäkert hur mycket lövskogen kan kompensera isens reflektion. Liknande fenomen och andra föga trevliga "synergieffekter" sker sedan globalt i rask takt. En kaosartad händelse kan ske först efter att vissa kritiska stadier är nådda. Det bildas obalans av motverkande krafter som plötsligt får ett sammanbrott så att saker och ting tippar över (den s.k. ketchupeffekten). Allt och alla hänger sedan ihop och får sig en släng av sleven. Av människorna drabbas givetvis de mest utsatta och fattiga först.

Funderingar (över en fika)

Det har bland världens styrande länge diskuterats hur stor mängd utsläpp av föroreningar som måste minskas under de närmaste åren i hopp om att kunna dämpa den s.k. växthuseffekten samt nedsmutsningen av miljön. Dessa diskussioner, som är på internationell toppnivå, lär fortsätta och bli allt intensivare. Insikten om att något måste göras åt problemen är självklart bra. Det råder dock oenighet och ovilja att ta ansvar och liknande då det givetvis kommer att kosta stora pengar att städa upp vår planet. Men hur stor är kunskapen om problemets egentliga natur och vad som verkligen krävs för att det i bästa fall skall bli något tillfredsställande resultat att räkna med? Vem vet hur si eller så många procent neddragning av utsläppen har för effekt på ett gigantiskt och komplicerat naturförlopp? Kanske inga av hittills föreslagna åtgärder hjälper. Förslagen bygger i värsta fall på överoptimistiska gissningar och önskningar i brist på sann kunskap. Tänk om inte ens ett totalstopp av utsläpp på stört hjälper, milda makter! Kanske det ovanpå alla drastiska åtgärder också krävs att man måste rena atmosfären med någon teknisk metod? Här är det nog dags att ta en stor klunk kaffe, innan tankarna går överstyr.

Stora ekonomiska intressen kommer ändå med alla medel och i det längsta att motsätta sig allt som inte leder till vinst och fortsatt dans runt guldkalven. Dansen går som i quickstep men blir till moonwalk när den stora ödessymfonin brakar loss, om jag får omskriva verksamheten med en slags mildare metafor. Exploatörerna (oljebolagen) är t.ex. snabbfotade och gnuggar girigt händerna inför utsikterna att komma åt fyndigheter (olja/gas/metaller) där polarisen har smält bort. Sedan säljs de utvunna naturtillgångarna till bl.a. länder som har stort behov av att utvecklas och producera billiga varor till en alltmer konsumerande värld. Den här ruljangsen går snabbare för varje år. Det leder till utveckling, heter det. Nedsmutsning? Hm, ta en kaka till!

Kan då världens folk gå ihop och protestera? Det låter som en klok fråga av ett troskyldigt barn. Tja, i sagans värld är det möjligt men kanske inte i verkligheten. De flesta människor, särskilt de som lever gott, brukar vara sig själva närmast och vill inte lättvindigt avstå från några bekvämligheter. Förlåt att jag säger som det är. Många bryr sig heller inte om vad som kommer att ske om 50 år; de tänker inte på kommande generationer och räknar inte med att bli reinkarnerade. Men om det (klimatet) börjar hetta till redan om 10 år då?  Tack för kaffet!

Liknelse

I en petriskål har man en näringslösning som man ympar några lämpliga bakterier på. Vad händer? Jo, bakterierna anpassar sig först och börjar sakta men säkert konsumera näring och föröka sig. Snart uppkommer en explosionsartad bakterietillväxt, som håller i sig så länge det finns gott om näring. När näringen börjar ta slut, när ämnesomsättning och giftiga slaggprodukter ökar i mängd, börjar en kamp för att överleva. Tillväxtkurvan planar ut och bakteriekulturen dukar under i snabb takt. Bakterier som sist överlever är förmodligen bäst på att hushålla med energi och näring.

Om vi från månen betraktar jorden … nej, det blir kanske en krystad liknelse. Vi människor lyder inte under samma naturlagar som bakterier, väl?

Robert H. Westerlund, 2007

Se Diverse/Paul Gilding video

Tellus